Med hårdförkromning menas elektrolytiskt utfällda kromskikt som är tjockare än glanskromskikt (i regel mer än 3 my). Ytbehandlingen ger ett mycket gott korrosionsskydd i kombination med ett utmärkt slitageskydd. Friktionskoefficienten för det utfällda kromskiktet är mycket låg varför metoden har fått en mycket stor användning inom hydraulikområdet. Hårdförkromning kan utföras direkt på stål, gjutjärn, aluminium eller koppar. Hårdförkromning kan dessutom användas för att reparera förslitna eller felbearbetade maskindetaljer.
mm
mm
mm
kg
Skiktet är beständigt mot de flesta gaser, alkalier, salter och syror (dock ej saltsyra, varm svavelsyra och en del icke oxiderande syror).
Skiktets yta är vatten-, olja-, färg- och lackavstötande.
Skiktet är i regel mycket hårt (H =800-1 100 kg/mm 2) men kan, beroende på utfällningsbetingelserna, varieras mellan 400-1100 kg/mm 2. De flesta andra ytbehandlingsmetoder ger skikt med en hårdhet understigande 400 kg/mm 2. Hårdheten avtar vid värmning över 400°C.
Friktionskoefficienten för krom mot krom som lagermetall är 0.14 i vila och 0,12 i rörelse. För stål mot stål är friktionskoefficienten 0.30 och 0.20.
För att uppnå ett fullgott korrosionsskydd eftersträvar man ett så tätt skikt som möjligt. Praktiska erfarenheter har visat att man bör ha minst 30 my som korrosionsskydd på stål och ännu mer vid svårare fall av korrosion. Vid för tunna skikt börjar korrosionsangreppet i sprickor och porer. Eftersom korrosionen börjar i själva grundmetallen är den svår att upptäcka. Så småningom leder det dock till blåsbildning i kromskiktet och senare till en avflagning.
Synpunkter vid konstruktion av detaljer som ska hårdförkromas. Krombad sprider mycket dåligt varför man bör undvika att konstruera detaljer som är tänkta att hårdförkromas i små håligheter och veck.
Grundmaterialets ytfinhet har stor betydelse för korrosionsskyddet. Ju finare ytan är, desto bättre blir korrosionsskyddet vid en viss given skikttjocklek. Grövre ytor kan dock kompenseras genom ett tjockare skikt som överbryggar defekterna. Genom att maskera delar av detaljen kan hårdförkromning utföras på begränsade ytor där ett förstärkt slitskydd eller ökad hårdhet önskas (t ex slityta på en roterande axel).
Som alternativ till hårdförkromning kan kemisk förnickling användas, där liknande egenskaper går att uppnå med den fördelen att helt jämna skikt kan erhållas, var som helst på detaljen med mycket stor noggrannhet.
Metallisk krom och trevärda kromföreningar är inte giftiga. Däremot är sexvärda kromföreningar mycket giftiga och kräver omfattande skyddsåtgärder både vid hantering och ytbehandling.
Bestämmelserna för rening av kromhaltigt spillvatten är mycket omfattande och innebär bland annat att de sexvärda kromföreningama reduceras till trevärda för att därefter fällas ut som salt och skickas till destruktion hos SAKAB.
Vill man välja en miljövänligare ytbehandlingsmetod rekommenderas kemisk förnickling, hårdanodisering (endast för aluminium) eller nitrokarburering med efteroxidation i gas.