Vi utför flera kombinationer av förnickling och förkromning. Förkromningsprocessen är baserad på den ur miljösynpunkt förmånligare trevärda kromprocessen. De olika alternativen av förnickling är glansnickel, halvglansnickel och mattnickel (sulfamatnickel).
Förnickling lämpar sig som ytbehandling på de flesta metaller som t ex stål, gjutjärn, koppar och dess legeringar och även i mindre omfattning på aluminium och dess legeringar.
Förnickling är en av de vanligaste ytbehandlingsmetoderna när man vill kombinera ett korrosionsskydd med hög ytfinish. Förnicklingen följs normalt av ett tunt kromskikt (ca 0,5 my) för att behålla och förstärka glansen på detaljen samt förbättra korrosionsskyddet.
Val av skikttjocklek vid förnickling och glansförkromning I enlighet med standard ISO 1456 väljer man skikttjocklek beroende på vilka påfrestningar som detaljen ska tåla. Indelning sker enligt följande klasser (samtliga skikttjocklekar är angivna i my):
Observera att detta endast är riktvärden. Beroende på vilken typ av förnickling (enkel, dubbelskikt eller trippelskikt) samt vilken typ av efterföljande glanskrom (vanlig, mikrosprucken eller mikroporös) man väljer kan tjockleken variera. Ibland lägger man även ett mellanskikt av koppar för att förstärka korrosionsskyddet. Konsultera gärna ISO 1456 för ytterligare information.
Möjligheten att likformigt, på elektrolytisk väg. fälla ut metall på en detalj är begränsad. Det är svårt att få lika tjocka skikt inne i vinklar, hörnor och fördjupningar som på de öppna plana ytorna av samma detalj. Tänk därför på att försöka undvika vassa vinklar, djupa hål och andra håligheter dit strömmen har svårt att nå om man från början vet att detaljen ska ytbehandlas elektrolytiskt. Om det ej går att undvika finns det dock i regel metoder med hjälpanoder etc. men det gör ytbehandlingen betydligt dyrare.
Man kan också välja kemisk förnickling som inte har dessa begränsningar vad gäller spridningen av den utfällda metallen.