Förtenning är en ytbehandlingsmetod som används som korrosionsskydd för stål och koppar med dess legeringar. Ytskiktet ger ett bra korrosionsskydd som dessutom är böjbart efter ytbehandling. Tennbeläggningar lämpar sig mycket bra för lödning. Vi utför två typer av förtenning, glanstenn och mattenn.
Förtenning används ofta t ex på konservburkar, för beläggning av elektriska kontakter och på detaljer avsedda för lödning eller virning. Den stora användningen inom livsmedelsindustrin hänför sig till att tenn anses oskadligt för människor och djur.
Val av skikttjocklek vid förtenning Skikttjocklekama regleras av SS-ISO 2093 som innehåller följande fyra miljöklasser:
Om basmetallen utgörs av mässing, skall i vissa fall ett underskikt av koppar, brons eller nickel användas.
Genom att värmebehandla beläggningen, s k glanssmältning, erhålls en spegelblank yta som dessutom har förbättrade korrosionsegenskaper eftersom skiktet blir tätare. Genom glanssmältning minskas även risken för bildning av "whiskers” (små tennkristaller som kan orsaka överledning på elektronikkomponenter).
Metalliskt tenn kan vid temperaturer under 13°C ombildas till pulverformigt tenn; s.k. tennpest. Tennpesten kan hindras genom att tenn legeras med några tiondels procent antimon, bly eller vismut. Undvik därför att välja förtenning för detaljer som ska användas eller förvaras under denna temperatur.
Stål med högre kolhalt än 2 % är svårt att förtenna vare sig elektrolytisk eller genom varmförtenning.
Elektrolytisk förtenning medger att det utfällda tennskiktets tjocklek är lättare att kontrollera än vid varmförtenning. Varmförtenning används i regel vid behov av tjockare tennskikt.
Tenn anses som ogiftigt för människan. Man har ej heller kunnat påvisa några cancerrisker vid direktkontakt.
Spillvattnet från tennbad måste dock renas i reningsverket varvid tenn fälls ut som ett salt och avskiljs för vidare transport till SAKAB.